Imorse innan skolan började fick vi våra studentmössor, gissa om jag blev överlycklig!! Nu känns det verkligen som att det är påriktigt och nära!

Sedan första lektionen så fick vi höra det värsta man någonsin kan höra.. Min läraresom även är min mentor har dött, till en början förstod jag det inte utan tänkte att det var något grymt skämt de drog, sedan började jag inse och satt och kämpade mot tårarna hela dagen. När jag kom hem kunde jag inte hålla mig längre utan jag började gråta, inte bara över att hon dött utan även över hur skört livet är och jag är själv riktigt rädd över att jag ska dö pga min Sjukdom.

Jag kan fortfarande inte tro att det är sant, hon var bara 45 år och ingen vet dödsorsaken än. Det är så läskigt och hemskt. Jag skänker ikväll alla mina tankar till hennes nu ensamma son och hoppas verkligen att han har någon snäll släkting som kan ta hand om honom! Rest in Peace Stina!