Göran Persson föddes den 20 januari 1949 i Västra Vingåkers församling i Vingåkers kommun, Södermanlands län. Hans föräldrar var Karin Persson (född Jonson; 1924–1999), född i Furingstad i Östergötland, och Thomas Persson (1911–2007), född i Västra Vingåker. Persson växte upp med fyra syskon: de äldre syskonen Kerstin (född 1943) och tvillingarna Jan och Bo (födda 1945) samt den yngre brodern Bengt (född 1950).

Persson tog studentexamen vid Teknis i Norrköping, nuvarande Ebersteinska gymnasiet, 1969, genomförde den grundläggande värnpliktsutbildningen vid Södermanlands regemente (P 10) som handräckningsman vid vaktstyrkan på Östra militärområdsstaben (Milo Ö)^[1][2] i Strängnäs och studerade sedan vid Högskolan i Örebro (numera Örebro universitet). Efter oavslutade högskolestudier (i främstsociologi) blev han 1971 ombudsman i SSU och sedan studiesekreterare i ABF. Mellan åren 1977 och 1979 var han heltidsengagerad ordförande i skolstyrelsen i Katrineholms kommun och därefter blev han invald i riksdagen. År 1985 utnämndes han till kommunalråd i Katrineholms kommun, och under den här tiden gjorde han sig bland annat känd som en effektiv och målmedveten beslutsfattare.

Persson utnämndes 1989 till statsråd vid Utbildningsdepartementet (skolminister). Hans största insats som skolminister var att genomdrivakommunaliseringen av grundskolan, som tidigare varit en statlig verksamhet. Denna åtgärd hade länge diskuterats inom socialdemokratin, men skjutits upp med anledning av det starka motståndet från bland annat lärarkåren. Trots omfattande protester och upprepade lärardemonstrationer genomdrev Persson med kraft kommunaliseringen av lärarnas och skolledarnas tjänster hösten 1989. Ett tungt understöd fick Persson av TCO-ordföranden och partikamraten Björn Rosengren, som pläderade för kommunaliseringen bland lärare anslutna till TCO:s förbund, mestadels grundskolelärare.^[3] En klar majoritet av de berörda lärarna inom TCO-förbunden Svenska lärarförbundet och Svenska facklärarförbundet röstade ja till kommunalisering i en medlemsomröstning, Saco-förbundet Lärarnas Riksförbund var dock klart emot. Omröstningen i riksdagen slutade med 162 röster för och 157 röster emot, där socialdemokraterna fick stöd av en knapp majoritet av vänsterpartiets riksdagsledamöter. Kommunaliseringen bidrog till att etablera bilden av Persson som en politiker med förmåga att åstadkomma förändring.

Persson blev åter invald i riksdagen 1991, men förlorade sin post i regeringen eftersom socialdemokraterna samtidigt förlorade regeringsmakten. Under oppositionsåren 1991–1994 fick han en alltmer framträdande roll i partiet. Åren 1991–1992 var han ordförande i riksdagens jordbruksutskott, 1992–1993 var han socialdemokraternas näringspolitiska talesman och 1993–1994 talesman i ekonomiska frågor.

Efter valet 1994 återkom Persson till Rosenbad, nu som finansminister i Ingvar Carlssons ministär. Som finansminister genomdrev Persson en sanering av statsfinanserna som omfattade både besparingar och skattehöjningar.