Hejhej, nu är jag hemma från jobbet. Allt gick bra och jag fick massa beröm från chefen så jag blev riktigt glad. Jag vet att jag har sagt det förut men jag trivs verkligen super bra med att jobba med männiksor, visst blir man trött och visst är vissa en pain in the as ibland (ursäkta ordvalet). Men jag tycker att man får ut så mycket av att jobba med människor, jag blir på något konstigt sätt en del av deras liv och vi delar väldigt mycket ihop, skratt,funderingar, besvikelser, svett och tårar bokstavligt talat. Jag vet att man ska vara personlig men inte privat på jobbet, men den gränsen är hårfin så jag håller på att jobba på vad som funkar för mig och mina patienter. Jag tycker att det är svårt, jag menar de flesta släpper ju in mig till 100 % i sitt liv, berättar massa berättelser om sina liv, visar bilder, presenterar mig för anhöriga, delar tankar och känslor för mig och då blir det så himla konstigt om jag bara ska se det som mitt jobb och inte dela med mig lite av mitt liv. Ja ni kanske fattar vad jag menar? Men som sagt jag gillar verkligen mitt jobb trots att det är slitit, underbemannat och dåligt betalt.

 

Men nu är det skönt att vara LEDIG resten av eftermiddagen, jag ska passa på att städa mitt rum och hos mina ödlor och sedan ska jag försöka göra upp ett nytt träningsprogram. Asså förut tränade jag som en galning, men nu går det bara inte.. Jag hittar inte motivationen, men jag ska se till att leta fram den igen!

 

 

När jag stekte pankakor på jobbet förra veckan.